Det här inlägget gäller alla sorters fall, både fysiskt och psykiskt. Svackor och bokstavliga fall, på gatan eller i ridningen. Alla sortes fall helt enkelt.

Någon vis sade: Vi faller för att lära oss resa oss igen.

Det är så jag tänker. Vi faller alla, många gånger, när vi minst anar det så varför gå och oroa sig? Det bästa man kan göra är att njuta så mycket man kan, kämpa så hårt man kan utan att vara rädd. Tänk vad mycket man skulle missa om man var rädd hela tiden!

Det är därför jag inte är rädd för att falla. När det går dåligt, tar jag mig upp igen. När jag ramlar av hästen sitter jag upp igen, gör bättre ifrån mig och fortsätter livet med lite mer erfarenhet och en stor känsla av att ha lärt mig något nytt. Varje fall gör mig bättre.

Så vill jag tänka och det har hjälpt mig jätte mycket i alla situationer i livet, inte minst ridningen :) Det mesta är psykiskt!
Jag har ramlat av Min-San många gånger. Det har bara gjort mig till en orädd och bestämd ryttare, jag tog mig igenom svårigheterna genom att tänka "varje gång jag fallar blir jag bättre på att sitta kvar". Efter Min-San har jag fått en grym balans :)