När vi fick samtalet imorse ringde vi genast till vår veterinär som tyckte att vi skulle få honom att röra på sig, helst longera i trav. Han har stått rätt lugnt i sjukhagen under förmiddagen, men jag var ändå orolig. Känns hemskt att sitta flera timmar bort när sånt här händer. Vi kunde inte få tag på någon, det var ingen som svarade eller så var de upptagna. Men tillslut fick va tag på en som nu har åkt ut och longerat. Han rörde sig villigt berättade hon, kanske inte var jätte pigg men han travade så fort hon sa till honom.

Veterinären tror att vi måste avvakta och hålla igång honom hela dagen. Hon som har hand om honom idag ska rida som rekomenderat, och så får vi se. Men jag tror att han är bättre nu! Puh.

Det värsta är att det inte finns nån där hemma som känner honom så bra liksom. Jag vet exakt vad jag skulle kollat efter och hur jag skulle ringt för jag känner ju alla tecken hos honom. Och så har jag varit med om kolik förut så ja jag vet hur jag skulle ha gjort.

Dock har jag också varit med om kolik där hästen fick tarmvred och var tvungen att avlivas därför var jag så rädd :S och för att jag inte hade koll på läget liksom, men nu verkar ju allt bli bra!