Plötsligt händer det...!
Jag har alltid kännt så att bara för att hästen är min behöver jag inte älska den. Har alltid gillat Kurre men aldrig älskat honom. Men så idag, när det gick så bra och jag kände att det kommer verkligen bli bra. Och hur jag känner mig så glad och varm när jag ser på honom. Känner i hela kroppen att han är min och att fan, jag älskar honom! Så himla skönt, för nu är jag mer peppad än n å g o n s i n. Vi ska klara det!
Kommentarer
Trackback