Klockan halv tio imorse hade vi bokat en besiktning med våran veterinär Marie. Jag ville bara kolla att allt var bra efter tävlingen och att allt såg fint ut inför träningslägret så att jag skulle kunna köra utan att oroa mig för att han skulle vara lite krasslig eller så.

Klockan tio över nio imorse ringer de från stallet och säger att han inte verkar må bra. Han hade dålig aptit och en ordentlig svullnad på vänster bak. Jag och mamma, som ändå var på väg ut, åkte fort till stallet och inväntade veterinär.

Hela bakbenet var dubbelt så stort som normalt, hela vägen från hoven till över knät var det svullet som på en elefant. Första tanken från mamma och mig var att han skulle ha haft kolik i natt (med tanke på den upprivna boxen och hur lite vatten vi fick i honom igår), slagit i benet och så svullnat upp. Marie bekräftade fort teorin om koliken, men han har fått lymfangit (lymfkörtelinflammation). Lymfangit får de om ett sår får i sig nån bakterie, det är rätt vanligt och behandlas lätt med antibiotika. Hans sår satt i karleden = alltså påbörjad mugg som vi var medvetna om och hade hållit efter med tvål och vatten i flera dagar, inte visst jag att det kunde ta en sån vändning över en natt...

Egentligen skulle han åka till Skåne imorgon, men det kan vi bara glömma. I stället kommer jag få vaka över hans kolik en eller ett par dagar (är i stallet nu och har varit det sedan imorse), gå med honom och tvinga i honom vatten, spruta i honom antiinflammatoriskt och antibiotika i några dagar, i bästa fall är det klart om fem dagar, annars troligtvis om sju och då kan vi åka på lägret ändå. Marie säger att en veckas vila inte påverkar konditionen stort så det ska inte vara några problem.

Nu är jag otroligt tacksam att han ännu en gång bara dragit på sig något lindrigt, att min mamma är så otroligt snäll som hämtade hit alla grejer jag underhåller mig med nu och frivilligt ställer upp på att själv köra mig och Kurre till Skåne och att jag har en så otroligt trevlig, duktig och ja.. otrolig veterinär.