Idag red jag först i mammas dressyrsadel på gramanen, ville länga ut halsen på honom lite och så få in bakdelen. I början var han lite stark, han kan bli så när han får på gramanen att han spänner halsen så mycket det går i den positionen gramanen ber honom hålla. Vilket inte alls är bra såklart! Så då får jag vara konsekvent och visa med en tydlig halvhalt att han ska lyssna på mig i stället för att bråka med den. Jag får inte bli dragande för då spänner han sig mer utan tydliga halvhalter och sedan mjukna, och när han ger efter mjukna mer och tänka mer på min egen sits. Då börjar han slappna av och bära sig själv! Då kan jag sitta där med mjuk och stilla hand och bara jobba med halvahalter och säte.

Han jobbade så himla fint i slutet! Så jag tänkte att jag plockar av gramanen, men då slog han upp huvudet och blev så himla lat. Han spände sig som attan och sprang undan för skänkeln. Och så fort han slappnade av ville jag klappa honom på halsen för att skapa en behaglig situation, kolla att han bär sig och ge massa beröm. Men då försökte han dra tygeln ur handen på mig! Inte särskilt ärligt alltså. Jag hade himla sjå med att få honom att slappna av och bära sig sedan.

Så fort vi kom in i boxen ställde han sig och kissade i flera minuter... Han hade sprungit och hållt sig jättelänge och det kan ha varit därför han var så himla spänd! Stackarn...