Jag tror att vi alltför ofta glömmer att hästar är individer, och just hästar och vi pratar inte samma språk. Även om man har en välutbildad tävlingshäst är det viktigt att ta sig tid för att se var hästen är. Vad tycker den är svårt? Vad tycker den är kul? Har den dåligt självförtroende i något sammanhang? Behöver den en paus? För ibland bara kör vi på med massa nya svåra övningar och jobbiga övningar för muskler och uthållighet innan vi åker ut på tävling efter tävling. Ibland kanske det är svårt för hästen att förstå. Och den kanske inte har lika lätt för saker den kunde förut. Då är det viktigt att vi ger hästen lite extra tid.

På ett pedagogiskt sätt, väldigt enkelt, konsekvent och med en massa tålamod måste vi låta hästen bli säker. Jag tar Sekúr som exempel, massa delar saknas i hans utbildning och då måste jag se till att börja från början i dressyren och få honom att slappna av och lita på mig. Han har också dåligt självförtroende vad gäller sina gångarter, så jag longerar och släpper honom lös i ridhuset ibland så att han kan tänka efter själv och känna var han har alla sina fyra ben.

Se till att hästen alltid har kul och vill lära sig mer, även när den börjar bli lite äldre! Varierad träning är viktigt samt att man ibland hoppar av och jobbar med kontakten från marken. Tänk efter: vilka delar i hästens utbildning är viktigast för en hållbar häst? Stäm av saker såsom förtroende och framåtbjudning även mitt i säsongen. Ta aldrig hästen för givet.