God morgon, kära övergivna...

... blogg. Jag tycker att det är jättetöntigt att blogga ifall man inte skriver något "av värde". Om man inte gör det på rikitgt liksom, hittar sin grej och skriver något intressant. Och just nu finns det inget intressant i mitt liv! Inte i hästväg i alla fall...

Jag kommer igång med Kurre mer och mer i alla fall, och en till två gånger i veckan rider jag Lorden också. Men jag är så lycklig som får rida min alldeles egna, älskade, fula älg. Jag är barnsligt glad varenda gång jag får rida honom! Han börjar slappna av lite mer i nacken nu, vilket ju är skitbra!

Min plan för varje ridpass är att så tidigt som möjligt lossa spänningarna i nacken genom att stretcha den lång och låg och mycket lirkande åt sidorna. Men målet är att så snabbt som möjligt ha en mjuk kontakt i handen och påskjut från bakbenen. För att nå dit jobbar jag också med lite tempoväxlingar och sidvärtsrörelser. Jag rider med mjuka bett, inget spö och inga sporrar för att verkligen ta vara på tiden då jag kan få honom riktigt känslig för hjälperna!

I mitten av passet försöker jag ha honom mer på bakbenen i en lite högre form, för att just träna upp bakbenen och avlasta frambenen. Men i slutet får man ju lägga ner honom igen, han blir ju så lätt hög i formen.
Först: Lite sol
Sen: Ut till hästen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0