Vi har kommit så himla långt nu, om man jämför med var vi var för ett år sedan. Vi har verkligen börjat lära känna varandra, Kurre och jag. Till en början litade ingen av oss på den andra. Och vi jobbade emot varandra båda två.

Han sprang ifrån mig därför att jag hade dålig balans och han hoppade mig ur sadeln så jag kom efter honom vilket han inte gillade. Jag höll tillbaka honom för allt jag var värd därför att sprang ifrån mig med huvudet i vädret och hoppade på fart. Det blev en dragkamp som jag aldrig vann men som han inte vann något på.

Nu jobbar vi som ett team. Han lyssnar och väntar på vad jag har att säga honom, går sedan dit jag vill i den galopp jag ber honom. Han bjuder mer på sig själv nu, när han litar mer på mig. Och jag litar mer på honom, så jag vågar ge honom mycket mer frihet eftersom jag litar på att han "klarar sin del av arbetet" vilket gör att jag kan rida honom med mycket mindre hjälper men med mer kontroll.

Och nu när vi samarbetar såhär, äntligen, känns allt bara så himla härligt! Och att känna att han tycker att det är så roligt är nog det bästa av allt! :')