Jag vet inte, men jag tror att många hoppryttare tidigare börjar tänka på ordentliga träningsupplägg och hållbarhet och sådant än vad dressyrryttarna gör. Man vet att man måste variera och att det sliter att sitta och harva i ridhuset varenda dag men att låga hinder och bommar inte alls sliter om man gör det mer än en gång i veckan utan snarare hjälper en att få igång hela hästen, motivera den och utveckla dens steg.

Jag vet att jag måste rida mer dressyr och jag vet hur viktigt det är att variera form och ställning samt att ha kontroll på hästen. Jag rider inte alltid hästen i hög form liksom för jag vet att den blir spänd då. Det finns en hel del dressyrryttare som alltid rider runt i tävlingsform och bara tränar på den, tillslut tappar hästen massa ryggmuskler och blir spänd.

Men bäst av allt så älskar jag stämningen och friheten i hoppning! När man har ett sådant flyt att alla språng sitter perfekt och varenda språng ger en kittlande känsla i magen av lycka. Och sen så är det mer att man kämpar och kämpar även om det inte ser superflott och glassigt ut, liksom otippade ekipage kan visa sig jobba superbra tillsammans så de vinner klassen.

Så jag älskar hoppningen på grund av variationen, vi hoppar OCH rider dressyr. Jag menar en bra hopphäst ska minst klara LB dressyr med bra resultat, helst LA. Jag använder mig ibland av bakdelsvändningar/nästan piruetter i omhoppningar ;) Friheten och stämningen är också ett plus!

När man är helt ense om vart man ska, när man är högst upp i ett perfekt språng - då lever jag!