Jag har som exempel flera väldigt nära vänner jag hade förut som jag knappt har kontakt med nu. Vi var påväg att bli riktigt tajta kompisar men ju äldre vi blev och ju mer seriösa vi blev med ridningen så vågade vi inte öppna upp oss för varandra och stämningen blev spänd. Och nu när jag träffar såna vänner känner jag så tydligt hur man är på sin vakt för att inte visa sig svag! Visst det låter sjukt, men till viss del är det så. Känner ni inte igen er?

Har också en kompis som jag red tillsammans med en del på ridskolan. Vi var ofta i samma grupp och ofta bland de "bättre" vi umgicks ofta i stallet och hon såg upp till mig eftersom jag var äldre och hade lite mer erfarenhet och mod. Nuförtiden har båda häst, och hon skulle ALDRIG på något sätt vilja tänka på hur bra jag är med hästar. Hon skulle liksom aldrig ens fråga mig om hjälp om hon så skulle bort och verkligen verkligen behövde det för att hon inte vill visa sig ett dugg sämre än mig eller beroende av mig på något sätt. Det är synd!

Känner ni inte också så ibland? Att allt blir så spänt och komplicerat bara för att man börjar konkurrera med varandra?