Att tackla en hälta
Det är förjävla jobbigt. Men det har gått ganska bra för mig nu, så jag tänkte dela med mig av lite tips på hur man ska klara sig bra när hästen är skadad och ska sättas igång.
- Ha ett bra team. Jag skulle inte klarat mig utan min tränare, min hovslagare, min veterinär och min mamma. Min mamma har tagit hand om Kurre de dagar det varit jobbigast, så jag har inte behövt ta allt själv. Vi har turats om med medicineringar och så. Vi har sjukt bra kontakt med vår veterinär, vi har känt henne och nästan uteslutande använt henne sedan jag först fick min första ponny så hon känner oss och hästen och jag litar på henne. Hon jobbar vid SLU och har många duktiga kollegor hon kan rådfråga, de är ofta specialiserade på olika saker där. Hon kommer ofta ut till stallet och kollar honom och hjälper oss med foder och träningsupplägg. Det är helt grymt, att hon kan komma till oss så ofta! När det kommer till hovslagaren då, jag känner mig oftast säkrast på hästens form om jag har ett utlåtande från hovslagaren också. Han märker ofta om Kurre mår bra på hur hans hovar ser ut, o ser så att han har hela hovar utan bölder så att det bekymmret är ur världen! Sist har vi min tränare, som rider honom ibland och kan känna själv om han känns som normalt. Jag har två tränare hemma, två systrar som jag tränat för i över 5 år. Jag tycker att det är viktigt att man känner de runt om sig o litar på dem!
- Ha bra rutiner. Jag spolar t.ex. Kurres ben så ofta jag kan efter ridpassen för att dra ner inflammationer och han står med back-on-track paddar på natten för att läka hans slitna, gamla ben. Jag masserar hans rygg regelbundet, är noga med uppvärmning och nedtrappning samt rider alltid med skydd. Även om skillnaden det gör är liten tycker jag att en liten skillnad fortfarande räknas.
- Ha inte bråttom. Det är största boven! Ta hellre en ordentlig vila med en försiktig igångsättning än behöva ta massor av småvilor hela tiden... Och deppa inte ihop, tänk inte på vad ni inte kan göra utan vad ni KAN göra! Stick ut på en joggingtur med hästen vid hand, trava bommar, öva på formen jättemycket, klättra... Gör vad ni kan! T.ex. nu när Kurre inte får hoppa mycket så råsatsar jag på hans muskler som annars får lika mycket fokus som det tekniska kring hoppningen. Och jag rider ut mer än någonsin, helt underbart!
- Försök att rida en annan häst också. Ofta finns det någon snäll själ i närheten som vill låna ut sin häst till dig ibland, eller någon som behöver hjälp med en medryttare. Annars finns det ofta lediga platser på ridskolan där man kan hoppa in! Om man håller igång sin ridning på en annan häst är det lättare att behålla gnistan, tålamodet och att sedan tagga till för att kämpa med sin egen häst.
- Ha ett bra team. Jag skulle inte klarat mig utan min tränare, min hovslagare, min veterinär och min mamma. Min mamma har tagit hand om Kurre de dagar det varit jobbigast, så jag har inte behövt ta allt själv. Vi har turats om med medicineringar och så. Vi har sjukt bra kontakt med vår veterinär, vi har känt henne och nästan uteslutande använt henne sedan jag först fick min första ponny så hon känner oss och hästen och jag litar på henne. Hon jobbar vid SLU och har många duktiga kollegor hon kan rådfråga, de är ofta specialiserade på olika saker där. Hon kommer ofta ut till stallet och kollar honom och hjälper oss med foder och träningsupplägg. Det är helt grymt, att hon kan komma till oss så ofta! När det kommer till hovslagaren då, jag känner mig oftast säkrast på hästens form om jag har ett utlåtande från hovslagaren också. Han märker ofta om Kurre mår bra på hur hans hovar ser ut, o ser så att han har hela hovar utan bölder så att det bekymmret är ur världen! Sist har vi min tränare, som rider honom ibland och kan känna själv om han känns som normalt. Jag har två tränare hemma, två systrar som jag tränat för i över 5 år. Jag tycker att det är viktigt att man känner de runt om sig o litar på dem!
- Ha bra rutiner. Jag spolar t.ex. Kurres ben så ofta jag kan efter ridpassen för att dra ner inflammationer och han står med back-on-track paddar på natten för att läka hans slitna, gamla ben. Jag masserar hans rygg regelbundet, är noga med uppvärmning och nedtrappning samt rider alltid med skydd. Även om skillnaden det gör är liten tycker jag att en liten skillnad fortfarande räknas.
- Ha inte bråttom. Det är största boven! Ta hellre en ordentlig vila med en försiktig igångsättning än behöva ta massor av småvilor hela tiden... Och deppa inte ihop, tänk inte på vad ni inte kan göra utan vad ni KAN göra! Stick ut på en joggingtur med hästen vid hand, trava bommar, öva på formen jättemycket, klättra... Gör vad ni kan! T.ex. nu när Kurre inte får hoppa mycket så råsatsar jag på hans muskler som annars får lika mycket fokus som det tekniska kring hoppningen. Och jag rider ut mer än någonsin, helt underbart!
- Försök att rida en annan häst också. Ofta finns det någon snäll själ i närheten som vill låna ut sin häst till dig ibland, eller någon som behöver hjälp med en medryttare. Annars finns det ofta lediga platser på ridskolan där man kan hoppa in! Om man håller igång sin ridning på en annan häst är det lättare att behålla gnistan, tålamodet och att sedan tagga till för att kämpa med sin egen häst.
Snart är vi på banorna igen!
Kommentarer
Postat av: Av och med Maria & Pearl på ~ Hoppbloggen~
Hej!
Väldigt fin blogg du har!
Ska vi följa varann via bloglovin? :)
Min blogg handlar om vardagen med ett bestämt sto som jag tävlar hoppning med:)
Trackback