Att tackla en hälta
Det är förjävla jobbigt. Men det har gått ganska bra för mig nu, så jag tänkte dela med mig av lite tips på hur man ska klara sig bra när hästen är skadad och ska sättas igång.
- Ha ett bra team. Jag skulle inte klarat mig utan min tränare, min hovslagare, min veterinär och min mamma. Min mamma har tagit hand om Kurre de dagar det varit jobbigast, så jag har inte behövt ta allt själv. Vi har turats om med medicineringar och så. Vi har sjukt bra kontakt med vår veterinär, vi har känt henne och nästan uteslutande använt henne sedan jag först fick min första ponny så hon känner oss och hästen och jag litar på henne. Hon jobbar vid SLU och har många duktiga kollegor hon kan rådfråga, de är ofta specialiserade på olika saker där. Hon kommer ofta ut till stallet och kollar honom och hjälper oss med foder och träningsupplägg. Det är helt grymt, att hon kan komma till oss så ofta! När det kommer till hovslagaren då, jag känner mig oftast säkrast på hästens form om jag har ett utlåtande från hovslagaren också. Han märker ofta om Kurre mår bra på hur hans hovar ser ut, o ser så att han har hela hovar utan bölder så att det bekymmret är ur världen! Sist har vi min tränare, som rider honom ibland och kan känna själv om han känns som normalt. Jag har två tränare hemma, två systrar som jag tränat för i över 5 år. Jag tycker att det är viktigt att man känner de runt om sig o litar på dem!
- Ha bra rutiner. Jag spolar t.ex. Kurres ben så ofta jag kan efter ridpassen för att dra ner inflammationer och han står med back-on-track paddar på natten för att läka hans slitna, gamla ben. Jag masserar hans rygg regelbundet, är noga med uppvärmning och nedtrappning samt rider alltid med skydd. Även om skillnaden det gör är liten tycker jag att en liten skillnad fortfarande räknas.
- Ha inte bråttom. Det är största boven! Ta hellre en ordentlig vila med en försiktig igångsättning än behöva ta massor av småvilor hela tiden... Och deppa inte ihop, tänk inte på vad ni inte kan göra utan vad ni KAN göra! Stick ut på en joggingtur med hästen vid hand, trava bommar, öva på formen jättemycket, klättra... Gör vad ni kan! T.ex. nu när Kurre inte får hoppa mycket så råsatsar jag på hans muskler som annars får lika mycket fokus som det tekniska kring hoppningen. Och jag rider ut mer än någonsin, helt underbart!
- Försök att rida en annan häst också. Ofta finns det någon snäll själ i närheten som vill låna ut sin häst till dig ibland, eller någon som behöver hjälp med en medryttare. Annars finns det ofta lediga platser på ridskolan där man kan hoppa in! Om man håller igång sin ridning på en annan häst är det lättare att behålla gnistan, tålamodet och att sedan tagga till för att kämpa med sin egen häst.
- Ha ett bra team. Jag skulle inte klarat mig utan min tränare, min hovslagare, min veterinär och min mamma. Min mamma har tagit hand om Kurre de dagar det varit jobbigast, så jag har inte behövt ta allt själv. Vi har turats om med medicineringar och så. Vi har sjukt bra kontakt med vår veterinär, vi har känt henne och nästan uteslutande använt henne sedan jag först fick min första ponny så hon känner oss och hästen och jag litar på henne. Hon jobbar vid SLU och har många duktiga kollegor hon kan rådfråga, de är ofta specialiserade på olika saker där. Hon kommer ofta ut till stallet och kollar honom och hjälper oss med foder och träningsupplägg. Det är helt grymt, att hon kan komma till oss så ofta! När det kommer till hovslagaren då, jag känner mig oftast säkrast på hästens form om jag har ett utlåtande från hovslagaren också. Han märker ofta om Kurre mår bra på hur hans hovar ser ut, o ser så att han har hela hovar utan bölder så att det bekymmret är ur världen! Sist har vi min tränare, som rider honom ibland och kan känna själv om han känns som normalt. Jag har två tränare hemma, två systrar som jag tränat för i över 5 år. Jag tycker att det är viktigt att man känner de runt om sig o litar på dem!
- Ha bra rutiner. Jag spolar t.ex. Kurres ben så ofta jag kan efter ridpassen för att dra ner inflammationer och han står med back-on-track paddar på natten för att läka hans slitna, gamla ben. Jag masserar hans rygg regelbundet, är noga med uppvärmning och nedtrappning samt rider alltid med skydd. Även om skillnaden det gör är liten tycker jag att en liten skillnad fortfarande räknas.
- Ha inte bråttom. Det är största boven! Ta hellre en ordentlig vila med en försiktig igångsättning än behöva ta massor av småvilor hela tiden... Och deppa inte ihop, tänk inte på vad ni inte kan göra utan vad ni KAN göra! Stick ut på en joggingtur med hästen vid hand, trava bommar, öva på formen jättemycket, klättra... Gör vad ni kan! T.ex. nu när Kurre inte får hoppa mycket så råsatsar jag på hans muskler som annars får lika mycket fokus som det tekniska kring hoppningen. Och jag rider ut mer än någonsin, helt underbart!
- Försök att rida en annan häst också. Ofta finns det någon snäll själ i närheten som vill låna ut sin häst till dig ibland, eller någon som behöver hjälp med en medryttare. Annars finns det ofta lediga platser på ridskolan där man kan hoppa in! Om man håller igång sin ridning på en annan häst är det lättare att behålla gnistan, tålamodet och att sedan tagga till för att kämpa med sin egen häst.
Snart är vi på banorna igen!
Nyklippt man
Jag klippte Kurres man för ett par dagar sen, men såg igår att det som vanligt ramlat fram lite som jag missat så ska trimma den igen! Jag brukar alltid räkna med att behöva klippa två gånger, det är lätt att den ser lite annorlunda ut efter någon dag.
Hörde i alla fall att några i stallet funderar på att anställa mig för att klippa deras hästars manar haha. Inte mig emot, tycker att det är superroligt! Men det är rätt lätt att klippa Kurre, hans man är ju ideal för tävlingsmänniskor eftersom den är så glansig och precis lagom tunn.
Hörde i alla fall att några i stallet funderar på att anställa mig för att klippa deras hästars manar haha. Inte mig emot, tycker att det är superroligt! Men det är rätt lätt att klippa Kurre, hans man är ju ideal för tävlingsmänniskor eftersom den är så glansig och precis lagom tunn.
Så här såg det ut när jag klippt halva manen!
Grovfoder före kraftfoder
Hästen är naturligt en gräsätare. Den är gjord för att äta gräs. Att äta kraftfoder är alltså inte naturligt för den, vilket vi måste komma ihåg varje dag.
- Hästens foderstat bör baseras på grovfodret som den helst ska kunna ha nästen fri tillgång till, det förebygger beteendestörningar. Nu vet jag ju att många hästar blir överviktiga av för mycket mat, men det jag vill få fram är att man då i första hand bör minska på kraftfodret och ge så mycket grovfoder man kan.
Nu till vad jag vill få fram med det här inlägget. Hästens hela kropp är anpassad för gräsätande, den har en mycket känslig foderstrupe som lätt kan skadas eller bli förstoppad. När hästen äter grovfoder (gräs, hö, hösilage, halm..) så tuggar den det först ordentligt och salivproduktionen sätter igång så att fodret "smörjs" och lätt glider igenom hästens matsmältningssystem. Ger man kraftfoder efter att hästen fått tugga en stund är salivet igång och kraftfodret glider också lätt igenom strupen.
Fodrar man med kraftfoder före grovfodret finns det dock en risk att hästen snabbt sätter i sig fodret som knappt behöver tuggas och det åker då ner, torrt och vasst genom den känsliga strupen. Här sitter risken att strupen skadas eller att hästen drabbas av förstoppning och kolik!
Jag fodrar alltid grovfodret först. Även om jag har bråttom, så är det bara. Vi sätter ständigt hästen i onaturliga situationer därför bör vi göra allt vi kan för att underlätta/kompensera för det. Det är vad som kallas god horsemanship!
- Hästens foderstat bör baseras på grovfodret som den helst ska kunna ha nästen fri tillgång till, det förebygger beteendestörningar. Nu vet jag ju att många hästar blir överviktiga av för mycket mat, men det jag vill få fram är att man då i första hand bör minska på kraftfodret och ge så mycket grovfoder man kan.
Nu till vad jag vill få fram med det här inlägget. Hästens hela kropp är anpassad för gräsätande, den har en mycket känslig foderstrupe som lätt kan skadas eller bli förstoppad. När hästen äter grovfoder (gräs, hö, hösilage, halm..) så tuggar den det först ordentligt och salivproduktionen sätter igång så att fodret "smörjs" och lätt glider igenom hästens matsmältningssystem. Ger man kraftfoder efter att hästen fått tugga en stund är salivet igång och kraftfodret glider också lätt igenom strupen.
Fodrar man med kraftfoder före grovfodret finns det dock en risk att hästen snabbt sätter i sig fodret som knappt behöver tuggas och det åker då ner, torrt och vasst genom den känsliga strupen. Här sitter risken att strupen skadas eller att hästen drabbas av förstoppning och kolik!
Jag fodrar alltid grovfodret först. Även om jag har bråttom, så är det bara. Vi sätter ständigt hästen i onaturliga situationer därför bör vi göra allt vi kan för att underlätta/kompensera för det. Det är vad som kallas god horsemanship!
Vi måste göra allt vi kan för våra vackra djur, vi har dem bara till låns!
Hästen på höger sida
Har tänkt på varför det där är viktigt, om det ens är så viktigt? Varför ska man ha hästen på höger sida??
Jo, för om man möter en annan som leder en häst håller man till höger. Och då hamnar människorna inåt med hästarna bort ifrån varandra. Så det är mycket lättare att kontrollera sin egen häst bort ifrån den andra hästen och samtidigt kan man ha koll på både den andra hästen och personen som leder den. Är det inte ett jättebra sätt att undvika olyckor?
Dock är jag en sån som gärna leder hästen på min vänstra sida då och då, bara för att tänka mer liksidigt och kolla att den lyssnar på mig... har faktiskt varit med om att hästen stack iväg när man skulle leda den "fel" haha :) knäppt!
Jag vill helst hoppa upp från "fel" sida ibland också, så att hästen inte ska bli sned i ryggen för det känns som att det borde vara risk för det...
En sak ska man i alla fall tänka på: Det är viktigt att ha hästens huvud på sidan av dig hela tiden och inte bakom dig. Ifall hästen blir rädd för något så hoppar den på sidan av dig i stället för att trampa över dig, vilket faktiskt kan hända även om man har en bra kommunikation med hästen i övrigt. Det är bara dens naturliga instinkt.
Hästen på höger sida vid risk för möte av annan häst eller person! :)
Lord Sandro Foderstat
3/4 kg havre
en näve betfor
fri tillgång till hösilage
Det är ju då inte jag som satt upp foderstaten, vet inte vad jag skulle tänkt på men jag skulle nog använt Krafft för att det är det jag är van vid... Jag är så van vid hur deras produkter fungerar och passa varandra samt så gillar jag att de är så lätta att använda. Jag använder mig av deras "gasa och bromsa"-metod som jag tycker fungerar utmärkt.
Men det är inte så mycket som behövs vad gäller kraftfoder om hästen har fri tillgång till hösilage och rörelse. Man får kolla upp bara så att det täcker hela mineralbehovet, och börjar hästen att bli tjock så får man dra ner på kraftfodret och ge den mer motion helt enkelt!
Sekúrs foderstat, maj 2011
2 dl Krafft Groov 90
½ dl Miner Blå
2 dl betfor
1 dl sojamjöl
b-vitamin
glukosamin
biotin
12kg hösilage
2 kg halm
Det är vad han får nu under konvalescensen. Han får fortfarande krafft och soja för att jag inte vill att han ska falla ur (tappa hull) och lite betfor för att det är fiberrikt och bra för magen (han får lätt kolik) och däri har vi tillskotten som jag vill att han ska få i sig även om han inte rids. B-vitamin för pälsen och tarmarna, glukosamin för lederna eftersom att han börjar bli äldre och biotin för hans dåliga hovar.
Sedan får han mycket grovfoder! Det är det allra viktigaste, så länge han äter upp allt kan jag ge honom hur mycket som helst.
När han är frisk ska vi långsamt gå tillbaka till detta:
1,5 kg krafft groov 90
0,5 kg krafft sport
1 dl miner blå
5 dl betfor
2 dl sojamjöl
b-vitamin
glukosamin
biotin
8 kg hösilage (hoppas att det är varmare ute när vi sätter in den här foderstaten, och då får han mindre hösilage)
2 kg halm
Foderstater
My om Morgonpromenad!:
Jag undrar om du inte kan göra ett inlägg om Kurres och Lordens foderstater just nu ? :) Ger du din häst kraftfoder på sommaren,vad isåfall? Har du några andra små tips att dela med dig av? Kanske lite tips inför sommaren nu ? :) Du gör ett fantastiskt jobb med dina hästar!!!
Svar:
Jag lägger upp ett inlägg om deras foderstater snart! :) Kan svara på de andra frågorna först.
Jag ger dem kraftfoder beroende på hur hårt de går, hur de är i hull och temperament samt hur grovfodret är. Så alltså om jag rider Kurre normalt om han går ute i en gräshage brukar jag ge kraftfoder men inte lika mycket som på vintern. Sedan ökar/minskar jag beroende på hull och temperament :)
Bästa tipset är att lära känna hästen. Då märker du när den börjar bli smal/tjock, het/seg och ifall den tappar glans i pälsen. Annars är det viktigaste att utgå ifrån grovfodret, helst ska man göra en analys av det och se ifall man behöver komplettera med vitaminer, mineraler eller proteiner. Har man ett bra grovfoder så behöver man inte mycket kraftfoder och hästen mår bättre av att äta mycket grovfoder då den naturligt äter den största delen av dagen.
Om hästen av någon anledning inte kan äta mycket hö eller hösilgage och behöver tugga mer så kan man ge den halm. Då får den fibrer och magen funkar som den ska, utan att den får i sig massa energi som den inte behöver :)
Se till att hästen äter ordentligt om den går utomhus i gräshage! Jag var tvungen att ge Kurre hösilage också, för han åt inte så mycket på grund av flugorna...
Tack så jättemycket! :D
Hur man tar hand om mugg
Det är jätteviktigt att man tar hand om mugg på en gång, annars är det stor sisk för lymfangit som oftast aldrig försvinner helt! Kurres ben är fortfarande stort...
Det här är de anvisningar som jag fick av min veterinär, som jag litar mycket på och det funkade bra för mig!
1. Tvätta karlederna med Lactacyd, det är en mild och oparfymerad tvål som går att köpa på apoteket. Jag tycker att det är den absolut bästa och den borde finnas i alla stall!
2. Torka med en ren handduk, det ska vara helt torrt!
3. Smörj med Hästsalva. Den är mjukgörande och innehåller lite tjära, så den ser till att inga nya bakterier kommer in i såren.
Så, nu tvättas såret rent och det är viktigt att det är torrt eftersom att bakterierna trivs i fukt. Försök att inte skrapa bort skorporna, låt de falla av själva annars finns det en risk att det blir öppna sår där bakterierna kan komma in.
När hästen har kolik
Om hästen är orolig, vandrar runt i boxen, ser sig mot magen, har dålig aptit och ständigt vill lägga sig ner är det troligt att den har drabbats av kolik.
Först: Ta tempen (det är bra att ta tempen regelbundet bara för att veta vad just din häst har för temperatur normalt), kolla hur hästens avföring är, ifall den är hård eller lös. Har hästen ätit? Har den druckit? Lyft hästens överläpp och kolla på slemhinnan, den ska vara ljust rosa och ifall du trycker med fingret på den ska färgen snabbt återgå till den normala då man släpper. Lyssna mot magen, vanligtvis låter tarmen ganska mycket och vid kolik kan det då vara helt tyst. Dessa saker är bra att kolla upp så att du snabbt kan ge din veterinär en hyfsat klar bild av läget.
Sen: Ring din veterinär! Som jag brukar säga, hellre en gång för mycket än en gång för lite och din veterinär kan ge dig råd för hur du ska göra. Ofta är det bäst att röra på hästen, men det kan också göra saken värre i vissa fall därför är det bäst att kolla. Vår veterinär brukar åka ut och kolla på honom för säkerhetsskull. Men det är inte alla som kan få ut sin veterinär så fort.
Till slut: Promenera med hästen, se till att den INTE lägger sig ner och rullar, försök få den att dricka och ifall den fortsättar att vara orolig längre än ett par timmar är det definitivt dags att få hästen kollad av en veterinär. ÄVen när hästen verkar bra är det bäst om de andra i ditt stall håller koll på den och ringer ifall det verkar oroligt.
Skaffa ponny #1: När är du redo?
Jag tänkte ge lite tips när det gäller att skaffa egen häst/ponny! Och börjar min lilla serie med när man är redo för att skaffa egen ponny.
Enligt min åsikt är det bra att ha ridit på ridskola ganska länge. Jag red där i sex år innan jag fick Min-San, där får man en bra grund, men får göra mycket olika saker och rida olika hästar vilket ger en erfarenhet.
Innan du skaffar egen ponny uppmanar jag dig att utföra vissa "test" på att du klarar av ansvaret. Visa att du kan hjälpa till hemma och hålla det snyggt där, håll koll på dina läxor och se till att du inte har några problem med att göra dem för annars kan det bli körigt. Bli skötryttare eller medryttare på en annan häst så du känner på lite hur det är att ta hand om en egen häst, att man måste mocka, göra foder och allt sånt.
Försök att hålla på med någon annan fysisk aktivitet, det hjälper dig att hålla fokus under långa stalldagar!
Min medryttarponny var en connemara som kallades Sebbe. Han var stabil och aldrig elak men väldigt egen och lät mig varken bestämma över honom eller gulla med honom! Lärde mig verkligen mycket av honom, att ponnyer verkligen inte är leksaker och att de kräver mycket arbete att sköta om dem - men också hur otroligt roligt det är!
Lederskap, förtjänar du det?
Det allra viktigaste i hästhållning måste nog vara att du är ledare över din häst. Att den följer och respekterar dig. Men ett ledarskap är något du måste förtjäna!
Hästen har en naturlig instinkt att vilja lyda. En bra ledare för hästen till mat och vatten och håller också ihop flocken vilket gör att den skyddar sin flock mot rovdjur. En häst utan en bra ledare blir väldigt nervös.
När vi är med hästarna tar vi ledarhästens position. Det innebär ett stort ansvar!
Räta på dig och gå med självförtroende, det smittar av sig på hästen som känner sig trygg. Var tydlig med vad du vill och behandla inte hästen för mycket som en kompis, låt den ha sitt privata space och få den att respektera ditt! Tänk efter, hur trevligt är det om någon ställer sig med ansiktet tio centimeter från ditt och pratar? Rätt obehagligt eller hur?
En bra ledare sätter gränser för att skapa klarhet och trygghet. En bra ledare sätter alltid hästens bästa i första hand! Tänk över orsakerna till dens beteende och se till att den får bra mat. Spendera mycket tid med hästen, var nära den, led runt den, flytta på den och skapa kontakt!
Med tillit och respekt kan man göra nästan allt! Efter mycket träning klarade jag och Min-San att galoppera runt och hoppa, barbacka utan huvudlag ;)
Hästen har en naturlig instinkt att vilja lyda. En bra ledare för hästen till mat och vatten och håller också ihop flocken vilket gör att den skyddar sin flock mot rovdjur. En häst utan en bra ledare blir väldigt nervös.
När vi är med hästarna tar vi ledarhästens position. Det innebär ett stort ansvar!
Räta på dig och gå med självförtroende, det smittar av sig på hästen som känner sig trygg. Var tydlig med vad du vill och behandla inte hästen för mycket som en kompis, låt den ha sitt privata space och få den att respektera ditt! Tänk efter, hur trevligt är det om någon ställer sig med ansiktet tio centimeter från ditt och pratar? Rätt obehagligt eller hur?
En bra ledare sätter gränser för att skapa klarhet och trygghet. En bra ledare sätter alltid hästens bästa i första hand! Tänk över orsakerna till dens beteende och se till att den får bra mat. Spendera mycket tid med hästen, var nära den, led runt den, flytta på den och skapa kontakt!
Med tillit och respekt kan man göra nästan allt! Efter mycket träning klarade jag och Min-San att galoppera runt och hoppa, barbacka utan huvudlag ;)
Sekúrs bett
På bilden ser ni det bettet jag först använde i hoppning. Det var ett kombinationsbett, alltså som ett hackamore med ett bett i munnen. Det skapade tryck både på nosen och i munnen, skarpt men han var så himla stark då. Dock gillar jag inte att rida med det, är inte tillräckligt stadig i handen och han gillar inte när jag rider med det.
Svårt att se på bilden kanske, men detta är ett Pessoa Magic som jag hoppar med nu. Det är inte ett så tjockt bett och det blir rakt i munnen på hästen när man håller i båda tyglarna så det blir rätt skarpt. Men jag gillar det, det funkar väldigt bra nu! När jag fick honom red jag dressyr på det här men nu är det mer till hoppning eller uteritter.
Han tar stöd i det men blir inte stum, vilket han blir i hoppningen på tjockare bett. Jag kan komma ur handen på detta och vara mjuk samt korrigera snabbt utan att det blir dragkamp. Ett fungerande konsept!
Detta är ett D-ringat och rätt smalt bett med en rörlig kopparrulle i mitten. Inte ett bett jag rider på så ofta, men det funkar att trimma markarbete då och då ifall jag vill ha något lite skarpare som gör honom mer uppmärksam i munnen!
Ett tredelat gummibett med äppelsmak, brukar mest ha det när jag rider ut eller rider markarbete bara för att det är trevligt i hans mun.
Ett rakt gummibett som är smalare i mitten, brukar vara det jag rider dressyr på ett ut med, han tar stöd på det bra men kan bli lite stum ibland. Man måste vara nogrann, konsekvent och inte bli hängande i handen bara!
Brukar variera bett ibland bara för att varken han eller jag ska bli för bekväma med bettet, finns risk att den ena eller den andra, eller båda av oss, hänger oss i bettet då bara för att vi vet hur det är. Bättre att vi är uppmärksamma, och är det skarpt får man vara försiktig bara!
Begär och beröm
Två saker jag har jättemycket i huvudet alltid när jag håller på med hästen.
1. Begär är egentligen ett väldigt dåligt ord. Men jag menar i alla fall att man som ryttare ska ha klart för sig vart man vill komma och hur man ska ta sig dit. Sedan måste man förmedla detta på ett så bra sätt som möjligt till hästen, och hästen ska ta sig dit. Man måste visa tydligt vad man önskar av den.
2. Så fort hästen gör rätt måste man berömma! Det ska alltid vara trevligt för hästen att göra rätt, då lär den sig fortare! Beröm behöver inte vara klapp, godis och fina ord. Utan beröm kan vara mjukare hand, snällare skänkel etc.
T.ex. När jag ber Kurre att gå framåt drar jag först lätt i grimskaftet så det blir ett tryck han inte gillar, så fort han går dit jag vill släpper jag kontakten och låter honom vara ifred. När jag rider, och ber honom öka farten så lägger jag på ett tryck med skänklarna för att sedan mjukna såfort han går framåt så han förstår att han gör rätt.
När jag ber honom att göra en öppna, sänka halsen eller något annat då brukar jag slappna av så mycket jag kan i handen för att han också ska vara avslappnad och komma ihåg att det är skönast att vara avslappnad. Jag brukar också klappa honom och berömma med rösten, för att han ska bli lugn och känna sig hemma. Då kan man använda det senare på tävling för att effektivt göra honom trygg och säker!
Hur brukar ni tänka ikring krav och beröm?
1. Begär är egentligen ett väldigt dåligt ord. Men jag menar i alla fall att man som ryttare ska ha klart för sig vart man vill komma och hur man ska ta sig dit. Sedan måste man förmedla detta på ett så bra sätt som möjligt till hästen, och hästen ska ta sig dit. Man måste visa tydligt vad man önskar av den.
2. Så fort hästen gör rätt måste man berömma! Det ska alltid vara trevligt för hästen att göra rätt, då lär den sig fortare! Beröm behöver inte vara klapp, godis och fina ord. Utan beröm kan vara mjukare hand, snällare skänkel etc.
T.ex. När jag ber Kurre att gå framåt drar jag först lätt i grimskaftet så det blir ett tryck han inte gillar, så fort han går dit jag vill släpper jag kontakten och låter honom vara ifred. När jag rider, och ber honom öka farten så lägger jag på ett tryck med skänklarna för att sedan mjukna såfort han går framåt så han förstår att han gör rätt.
När jag ber honom att göra en öppna, sänka halsen eller något annat då brukar jag slappna av så mycket jag kan i handen för att han också ska vara avslappnad och komma ihåg att det är skönast att vara avslappnad. Jag brukar också klappa honom och berömma med rösten, för att han ska bli lugn och känna sig hemma. Då kan man använda det senare på tävling för att effektivt göra honom trygg och säker!
Hur brukar ni tänka ikring krav och beröm?
Vad händer när allt faller i bitar?
Jag fick frågan av en läsare, ska försöka få ihop ett bra svar. Frågan löd mer, "vad gör du när det inte funkar, när du får dåliga besked etc.?"
Detta är något jag helt enkelt fått lära mig den hårda vägen, är dock väldigt glad för att jag gjort det! Kan beskriva det med en enkel metafor, det är som att ramla av hästen. I början är det läskigt, och ju hårdare man faller ju läskigare kan det vara och ju svårare kan det vara att ta sig upp igen. Med varje gång man faller blir man bättre. Man lär sig något av det, inser att man måste kämpa hårdare eller sitta annorlunda i sadeln nästa gång. Varje gång du faller blir du bättre på att sitta kvar längre, landa mjukare men också ta dig upp igen.
Samma sak är det med svackor. Vi får alla svackor, någon gång. Även proffsen får det! Men vi har alla stunder när det går bra också. Det gäller att vara positiv och uppskatta de stunder då det går bra och försöka få ut det mesta av dem, utan att stressa. Men man måste lära sig att tackla motgångar också.
När jag känner att allt går emot mig, när ridningen är tråkig, jag bara får massa kritik på träningarna, hästen är skadad och jag är nära på att ge upp brukar jag börja med att försöka skärpa mig ordentligt. Jag tänker ut mer exakt vad som är jobbigt, vad gör allt svårt och tråkigt. Sedan försöker jag lösa problemen. Är det något fel på hästen så försöker jag gå till botten med problemet. Jag tar hjälp av folk jag litar på och kommer sedan fram till en lösning, hur jobbig den än är om den är nödvändig. Eller ja, jag kämpar på!
Försöker alltid komma på varför jag gör det här. Jag hittar motivationen! Sätter mig och kollar på bilder, läser inlägg jag skrivit från när allt var bra och inser att jag vill ha det så igen. Jag hittar alltså på så sätt en "morot" som driver mig framåt. Sedan letar jag upp en "sporre", jag tänker typ "nu j*vlar ska jag visa dem hur bra jag är!" och sedan ger jag allt jag har tills det ger med sig, för det gör det nästan alltid tillslut :)
Försök bara att alltid ha kul, oavsett om det går bra eller dåligt, tillåt dig o hästen att göra något ni båda kan och tycker om även om det bara är att mysa i hagen. Bygg upp ett förtroende, och sedan kommer det börja gå bättre igen så småningom! :)
När Min-San och jag kom in i en svacka insåg jag att min brist på motivation mycket berodde på min längd. Kunde liksom inte förmå mig att slita hårdare när det ändå alltid kändes fel p.g.a. den. Så jag sålde honom till en kortare ryttare vilket jag inte ångrar!
Sekúr drabbades av lymfangit och det var inte första gången vår träning avbröts p.g.a. sjukdom. Motivationen var riktigt låg men jag spenderade dagar i ändå i stallet för att behandla honom så fort som möjligt med bara en sak i huvudet: Han är min älskling o vi ska tillbaka ut på banan och bli bättre än vi någonsin varit <3
Detta är något jag helt enkelt fått lära mig den hårda vägen, är dock väldigt glad för att jag gjort det! Kan beskriva det med en enkel metafor, det är som att ramla av hästen. I början är det läskigt, och ju hårdare man faller ju läskigare kan det vara och ju svårare kan det vara att ta sig upp igen. Med varje gång man faller blir man bättre. Man lär sig något av det, inser att man måste kämpa hårdare eller sitta annorlunda i sadeln nästa gång. Varje gång du faller blir du bättre på att sitta kvar längre, landa mjukare men också ta dig upp igen.
Samma sak är det med svackor. Vi får alla svackor, någon gång. Även proffsen får det! Men vi har alla stunder när det går bra också. Det gäller att vara positiv och uppskatta de stunder då det går bra och försöka få ut det mesta av dem, utan att stressa. Men man måste lära sig att tackla motgångar också.
När jag känner att allt går emot mig, när ridningen är tråkig, jag bara får massa kritik på träningarna, hästen är skadad och jag är nära på att ge upp brukar jag börja med att försöka skärpa mig ordentligt. Jag tänker ut mer exakt vad som är jobbigt, vad gör allt svårt och tråkigt. Sedan försöker jag lösa problemen. Är det något fel på hästen så försöker jag gå till botten med problemet. Jag tar hjälp av folk jag litar på och kommer sedan fram till en lösning, hur jobbig den än är om den är nödvändig. Eller ja, jag kämpar på!
Försöker alltid komma på varför jag gör det här. Jag hittar motivationen! Sätter mig och kollar på bilder, läser inlägg jag skrivit från när allt var bra och inser att jag vill ha det så igen. Jag hittar alltså på så sätt en "morot" som driver mig framåt. Sedan letar jag upp en "sporre", jag tänker typ "nu j*vlar ska jag visa dem hur bra jag är!" och sedan ger jag allt jag har tills det ger med sig, för det gör det nästan alltid tillslut :)
Försök bara att alltid ha kul, oavsett om det går bra eller dåligt, tillåt dig o hästen att göra något ni båda kan och tycker om även om det bara är att mysa i hagen. Bygg upp ett förtroende, och sedan kommer det börja gå bättre igen så småningom! :)
När Min-San och jag kom in i en svacka insåg jag att min brist på motivation mycket berodde på min längd. Kunde liksom inte förmå mig att slita hårdare när det ändå alltid kändes fel p.g.a. den. Så jag sålde honom till en kortare ryttare vilket jag inte ångrar!
Sekúr drabbades av lymfangit och det var inte första gången vår träning avbröts p.g.a. sjukdom. Motivationen var riktigt låg men jag spenderade dagar i ändå i stallet för att behandla honom så fort som möjligt med bara en sak i huvudet: Han är min älskling o vi ska tillbaka ut på banan och bli bättre än vi någonsin varit <3
