Jag fick frågan av en läsare, ska försöka få ihop ett bra svar. Frågan löd mer, "vad gör du när det inte funkar, när du får dåliga besked etc.?"

Detta är något jag helt enkelt fått lära mig den hårda vägen, är dock väldigt glad för att jag gjort det! Kan beskriva det med en enkel metafor, det är som att ramla av hästen. I början är det läskigt, och ju hårdare man faller ju läskigare kan det vara och ju svårare kan det vara att ta sig upp igen. Med varje gång man faller blir man bättre. Man lär sig något av det, inser att man måste kämpa hårdare eller sitta annorlunda i sadeln nästa gång. Varje gång du faller blir du bättre på att sitta kvar längre, landa mjukare men också ta dig upp igen.

Samma sak är det med svackor. Vi får alla svackor, någon gång. Även proffsen får det! Men vi har alla stunder när det går bra också. Det gäller att vara positiv och uppskatta de stunder då det går bra och försöka få ut det mesta av dem, utan att stressa. Men man måste lära sig att tackla motgångar också.

När jag känner att allt går emot mig, när ridningen är tråkig, jag bara får massa kritik på träningarna, hästen är skadad och jag är nära på att ge upp brukar jag börja med att försöka skärpa mig ordentligt. Jag tänker ut mer exakt vad som är jobbigt, vad gör allt svårt och tråkigt. Sedan försöker jag lösa problemen. Är det något fel på hästen så försöker jag gå till botten med problemet. Jag tar hjälp av folk jag litar på och kommer sedan fram till en lösning, hur jobbig den än är om den är nödvändig. Eller ja, jag kämpar på!

Försöker alltid komma på varför jag gör det här. Jag hittar motivationen! Sätter mig och kollar på bilder, läser inlägg jag skrivit från när allt var bra och inser att jag vill ha det så igen. Jag hittar alltså på så sätt en "morot" som driver mig framåt. Sedan letar jag upp en "sporre", jag tänker typ "nu j*vlar ska jag visa dem hur bra jag är!" och sedan ger jag allt jag har tills det ger med sig, för det gör det nästan alltid tillslut :)

Försök bara att alltid ha kul, oavsett om det går bra eller dåligt, tillåt dig o hästen att göra något ni båda kan och tycker om även om det bara är att mysa i hagen. Bygg upp ett förtroende, och sedan kommer det börja gå bättre igen så småningom! :)

När Min-San och jag kom in i en svacka insåg jag att min brist på motivation mycket berodde på min längd. Kunde liksom inte förmå mig att slita hårdare när det ändå alltid kändes fel p.g.a. den. Så jag sålde honom till en kortare ryttare vilket jag inte ångrar!

Sekúr drabbades av lymfangit och det var inte första gången vår träning avbröts p.g.a. sjukdom. Motivationen var riktigt låg men jag spenderade dagar i ändå i stallet för att behandla honom så fort som möjligt med bara en sak i huvudet: Han är min älskling o vi ska tillbaka ut på banan och bli bättre än vi någonsin varit <3