Driva, driva och driva

Jag brukade ha lättare för att rida sega hästar när jag var mindre. De var inte alltid mina favoriter, men jag var rätt bra på att rida dem. Anledningen var att jag kommit på vikten av framåtbjudning. Jag såg till att hästen gick på framåt redan från första skritten så den var mer alert och på hugget resten av passet, på så sätt fick jag sega hästar att gå rätt fint för jag fick med baken och ryggen i både dressyr och hoppning. Heta hästar såg jag som svårare, därför att jag inte vågade driva på dem och slutade driva eftersom de gick på av sig självt. Jag säger så här, när hästen springer på själv är det oftast en lögn. Man MÅSTE driva ändå, sätet kan räcka men det är oftast de heta hästarna som är svårast att få med baken på, de behöver ofta mer drivning! Jag blev påmind om detta igår när jag red Kurre som hade en dålig dag, för första gången på länge kände jag verkligen tidigt bakbenen jobba. Så idag sätter jag på mig ordentlig utrustning och gör om ett igen! Nu ska här jobbas med ryggen!
Några få hästar är lite mer som Pajazzo, ett fullblod jag red ibland förut. Han bjuder både ärligt framåt och är lyhörd. Välriden häst! Man bara kramade lätt om med skänklarna och så var man så mjuk man kunde så gick han fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0