På bilden ser ni det bettet jag först använde i hoppning. Det var ett kombinationsbett, alltså som ett hackamore med ett bett i munnen. Det skapade tryck både på nosen och i munnen, skarpt men han var så himla stark då. Dock gillar jag inte att rida med det, är inte tillräckligt stadig i handen och han gillar inte när jag rider med det.

Svårt att se på bilden kanske, men detta är ett Pessoa Magic som jag hoppar med nu. Det är inte ett så tjockt bett och det blir rakt i munnen på hästen när man håller i båda tyglarna så det blir rätt skarpt. Men jag gillar det, det funkar väldigt bra nu! När jag fick honom red jag dressyr på det här men nu är det mer till hoppning eller uteritter.
Han tar stöd i det men blir inte stum, vilket han blir i hoppningen på tjockare bett. Jag kan komma ur handen på detta och vara mjuk samt korrigera snabbt utan att det blir dragkamp. Ett fungerande konsept!

Detta är ett D-ringat och rätt smalt bett med en rörlig kopparrulle i mitten. Inte ett bett jag rider på så ofta, men det funkar att trimma markarbete då och då ifall jag vill ha något lite skarpare som gör honom mer uppmärksam i munnen!

Ett tredelat gummibett med äppelsmak, brukar mest ha det när jag rider ut eller rider markarbete bara för att det är trevligt i hans mun.

Ett rakt gummibett som är smalare i mitten, brukar vara det jag rider dressyr på ett ut med, han tar stöd på det bra men kan bli lite stum ibland. Man måste vara nogrann, konsekvent och inte bli hängande i handen bara!

Brukar variera bett ibland bara för att varken han eller jag ska bli för bekväma med bettet, finns risk att den ena eller den andra, eller båda av oss, hänger oss i bettet då bara för att vi vet hur det är. Bättre att vi är uppmärksamma, och är det skarpt får man vara försiktig bara!