Njut, ni som kan

Det finns inget jag längtar mer efter nu, än att sätta mig på Kurre och ta en ordentlig långtur ute. Jag har aldrig, aldrig hittat något som får mig att må bättre!
Att känna hästen lunka på under dig, samtidigt som du kan tänka på allt mellan himmel och jord. Du behöver inte bevisa något för någon, du behöver inte säga något utan du kan bara slappna av. Och sen när man tar en frisk galopp i skogen, känner alla hästens muskler under sig och vinden i håret... Känner att hästens ben och muskler är en förlängning av dig själv... Det är nog höjden av lycka och tillfredsställelse!
Känner att det är dags att knäppa lite kort, det är verkligen slut i mina mappar!

Mod

Jag tror inte att mod handlar om att inte vara rädd. Det handlar nog mer om att våga vara rädd, för att sedan möta sin rädsla. Är man inte rädd för något kan man inte heller vara modig. Mod handlar om att övervinna svåra saker. Saker som rädslor. Därför måste man vara rädd för att kunna vara modig.

Älska att jobba

Jag har alltid haft en speciell motivation när saker varit extra svårt och jobbigt. Hemma hos mig har det alltid varit körigt, mycket att göra för att allt ska gå ihop och att alla ska trivas hemma. I stallet har jag ofta haft motgångar, vad gäller skitsnack eller svåra hästar. Ända sedan fjärde klass har jag gått i väldigt "satsiga" skolor som sätter hård press och kräver mycket arbete, dessutom har jag alltid siktat på höga betyg.

Alla kan väl förstå att det blir mycket att göra? Dessutom är jag en sådan person som måste "leva" lite. Se filmer, lyssna på musik, läsa böcker, träffa folk, göra nya saker. Annars kan jag inte fokusera.

Hur ska man orka jobba, jobba och jobba hela tiden? Jag har ett svar till mig själv: Jag tjänar på allt jobb jag gör. Är det påfrestande, då blir jag starkare. Jag lär mig av varje ridpass. Om jag jobbar hårt så får jag ett gott rykte. Jag kan tjäna pengar, jag kan tjäna kunskap och jag kan tjäna erfarenheter. Även om det inte är roligt så ger det mig någonting, och med den inställningen har jag lärt mig älska att jobba! Även om det är tråkigt, så kan jag stanna upp och tänka på det positiva jag får ut av det.
Det finns inga genvägar till framgångar! :)

Solkräm, vatten och salt

Jag vill påminna alla som läser den här bloggen att även om det är ganska tidigt på året och vi bor i Norden så tar solen rejält här med. Ta med en vattenflaska när ni går ut, spelar ingen roll om ni är i trädgården, på stan eller i stallet. Smörj in er för f*n, även om ni inte brukar bränna er! Brännan blir för det första jämnare och snyggare och man blir faktiskt inte mindre brun om man smörjer in sig. Riktigt ovärt att bränna sig när man rider, man är så himla oskyddad då.

En sak man lätt glömmer är att äta salt när det är varmt. Det är en balansgång mellan salt och vatten och vi behöver båda under varma dagar (detsamma gäller hästarna). Unna er salta chips eller något annat salt och gott! Annars så tar inte kroppen upp vattnet utan gör sig bara av med det och så får man solsting även om man hinkar i sig vatten. Dessutom så känner man sig mindre törstig om man inte äter salt.

Så sammandraget: Smörj in er, ät salt, drick vatten!

Tryckfels Nisse

Jag menade såklart att man inte måste vara bra för att bli bra, tur att ni reagerade på det!
Alla har vi våra bra/bättre sidor men det som gör oss "bra" är viljan att utveckla sig och kämpa!

Sug på den!

Nu vill jag att ni alla tänker på detta och sedan kommer ihåg det:
Man måste inte vara bra för att bli bra. Ingen är bäst men alla kan bli bättre!
Puss

Ärliga människor

Såklart är det bäst med ett mellanting tycker jag. Man behöver inte ljuga men man kanske inte behöver slänga den hårda sanningen i ansiktet på folk hela tiden, de vill ändå inte höra den. Om man ändå måste välja vad som är bäst, total ärlighet eller lögn så väljer jag nog mer ärlighet. Jag går bättre ihop med de människorna helt enkelt, för jag har sällan problem med att hantera sanningen.

Jag blir snarare orolig runt människor som man känner ogillar en, men inte visar vad de tycker. Jag blir väldigt osäker i de lägena. Om man träffar någon som är totalt ärlig måste man tänka två gånger på allt de säger, för att inte bli arg. Och man måste ha klart för sig att man inte kommer tycka lika om allt. Men man måste acceptera allt man tycker olika om och lära sig av det i stället, visst är det underbart att vi alla är så olika??

Mimmi kommenterade att t.ex. en bra tränare ska kunna vara ärlig på ett pedagogiskt sätt. Helt rätt! En bra tränare måste man kunna lita på och därför måste den vara ärlig. Men en bra tränare ska också veta när det inte är läge att kommentera och att man inte kan påpeka allt på samma gång.

Ibland är det helt okej att överdriva, ifall det är för att uppmuntra någon annan! Det är i alla fall vad jag tycker :)
Men folk måste lära sig att lögner är genomskinliga, och sanningen ofta är hårdare än många kan ta.
Hästar har en förmåga som människor sällan har - en förmåga att vara helt ärliga och samtidigt ödmjuka!

Ärliga/trevliga människor, samma sak?

Vad tycker ni egentligen?
Är det bättre om någon är ärlig, säger vad den tycker och står för det men kan uppfattas som hård och ibland otrevlig. Eller är det bättre om man framstår som trevlig men ljuger, genom att hålla inne med vad man tycker och sedan gå bakom ryggen?
Så vad är värst, en totalt ärlig men otrevlig person eller en lögnare som vet hur man beter sig?

Va bara nöjd

Nu skriver jag det en gång för alla. VARFÖR gå runt och nojja. Det gäller alla, både tjejer och killar.
Jag säger såhär: Jag äter för att jag tycker att det är gott. Jag tränar när jag tycker att det är kul.
Alltså, jag är inte supersmal och är inte "välsvarvad". Jag äter glass mitt i veckan om jag vill, och när jag tränar srävar jag efter att må bra och inte se snygg ut. Om jag får tvättbräda, lovely! Vill inte bli tagen för en tjej som bara är smal, utan en som tar kontroll över sig själv och är en stark person :)
Haha bara sjukt bra, Ben & Jerry mitt i veckan!

Jag <3 Bloggen

Jag har inte lika mycket besökare som jag hade förut. Ändå tycker jag att det är roligare än någonsin! Bara det att jag kan rensa huvudet och nå ut till nåra människor är underbart.
Men nu börjar jag nå en mer stadig nivå besökare, och det stiger lite ändå! Hoppas att jag får värsta flytet snart så fler trillar in här.
Känner mig rätt stolt idag som har fått besök av både Sara Carlsson och Nicholai från Ponnyakuten. De var här och svarade på kommentarer, men superkul att få "kändisbesök" och att de tar sig tid att göra det :) De är i alla fall ett par av alla de bloggar jag tycker är bra!

Det här är mina åsikter om ridmode!


Till vardags vill jag gärna slänga på mig ett par chinosaktiga ridbyxor, ett par i jeans från Martha Ridewear ska snart införskaffas! Då vill jag att det ska vara stilrent, jordnära (rätt så iaf) och rätt likt en vardaglig snygg stil!
Till träning och tävling vill jag ha sportigare tryck, material och design. Som träningskläder alltså! Gärna funktionsmaterial, klara färger mer då sällan övermatchat. Skulle sällan rida med allt grönt eller rosa, men kanske blått + rosa eller svart + grönt och liknande.
Hur tänker ni i "ridmode"? Brukar ni bry er? :)

Planering av tid, tips?

Är ni bra på att planera eran tid? Hur gör ni för att slappna av och hinna med saker? Har ni någon awesome studieteknik ni kan dela med er av? Share!
Jag lägger upp era tips här för att det är något så intressant och viktigt som alla borde få ta del av :D

Prioritera skolan

Hejsan, nu tänker jag berätta varför ALLA ska prioritera skolan. Oavsett ifall ni satsar på något annat, som hästar och inte tycker att ni "behöver" det.
1. Du behöver det. Man får så himla mycket mer respekt här i livet ifall man har en bra utbildning! Jag tycker att alla borde satsa på någon sorts högskoleutbildning efteråt också, bara för att man aldrig vet vad man vill göra sen i livet och då är det bra med bästa möjliga utbildning bakom sig. Vem vill vara den dumma på alla middagar som är helt oallmänbildad osv., även om man nu är en rätt duktig ryttare?
2. Även en duktig ryttare behöver utbildning! Oftast kan man inte bara leva på att rida, och man kan inte heller göra det för alltid se på till exempel Jan Brink som ny tränar, säljer, rider till osv. Man måste vara tillräckligt kompetent att kunna driva företag, göra affärer och jobba tillsammans med olika papper, betalningar och så där. Det hjälper dig dessutom att förstå hästens anatomi, sjukdomar, utfodring och skadelära ifall du gör bra ifrån dig i skolan. T.ex. så har idrotten, kemin och fysiken hjälpt mig i min hästhållning redan, inte bara biologin alltså! Ifall du har en bättre utbildning tror i alla fall jag att du är en mer attraktiv arbetspartner.
3. Du vill prestera bra i skolan. Och varför? Jo för att ifall du inte gör det får du dåligt samvete, du vet ju att du kan bättre och du får dålig respekt och en dålig relation till många elever och framför allt lärare.
4. Nu när du kanske förstår hur viktigt det är så finns en sak till att ta upp: plugg. Och det kommer alltid i andra hand, efter hästen. Eller hur? Så är det för mig i alla fall! Men nu tycker jag att vi ska ändra på det, för jag tror att ifall man prioriterar plugget och gör det först så gör man det snabbare och kan sedan lägga ner all tid på hästen utan dåligt samvete! Annars ligger läxorna alltid över en och orsakar stress och annat, man skiter i att putsa eller borsta hästen noga för att man måste hem och plugga. Istället kan vi börja med att plugga, göra det effektivt och eventuellt ta hjälp i stallet om man kan. Och nästa dag är man klar och kan både borsta och putsa, utan stress och dåligt samvete!
Jag ska kämpa för nya rutiner med väl planerad tid och midre stress, ni borde göra det samma!
Jag suger på att plugga, brukar hamna framför såna sköna grejer som narvalar på internet och.. haha ^^,

Inspiration

Alltid när det är segt eller jag behöver en extra knuff framåt så brukar jag sätta mig och kolla på alla inspelningar och hästfilmer jag har hemma. T.ex. inspelningar från OS i Athen, de där gamla "börja rida"-filmerna, H&M We Love Horses klippen på nätet, Strömsholmsmetoden osv. Bara att se och höra stjärnorna prata tycker jag ger en inspiration, att se proffsiga människor liksom!
Sista tävlingen innan skadan var på Jälla och Jens Fredricsson var där med åtta hästar. Snacka om inspiration! Man såg sån himla skillnad på honom och de andra ekipagen, på amatörerna och proffset liksom. Man förstår varför han tävlar på den nivån för herregud vad han kan rida! Även om det bara var 1m och 1.10m så såg man kvalitén, hästarna gick i perfekt rytm och kom med bra avsprångspunkt på varenda hinder. Åh jag vill också bli så bra!
Bara att kämpa och kämpa, så kanske man är så bra om 20-30 år. Eller vad tror ni? ;)

Svar

Liz om Om det skulle varit på mitt sätt...:
Har du tillåtelse av ägarna att skriva detta? Kan väldigt lätt uppfattas som negativ "kritik", bättre att prata med ägarna direkt istället!
Svar: Nej det har jag inte, och du har ju helt rätt i det! Lite dumt av mig att inte skriva det men han rids ju knappt alls just nu och står på lösdrift sedan länge. Det är liksom inget de gör fel, det är bara att de inte prioriterar likadant som jag gör :) Hästen mår ju bra så att säga! Skulle de bli intresserade av att rida och tävla honom mer så skulle de säkert göra samma sak som jag :)

Men som sagt du har rätt, dock spelar det ingen roll ifall jag pratar med hans ägare för hon har inte den tiden att göra de sakerna. Det var mer en grej som jag kom att tänka på, haha.

Om det skulle varit på mitt sätt...

- Lorden har två schabrak till hans dressyrsadel som jag rider mest i just nu och båda är skitiga! De är täckta av torkad svett och massa stixiga hårstrån... Jag brukar vara väldigt noga med att schabraken är såpass nytvättade att hästen inte kan få skav av dem eller så att de inte blir obekväma!
- Han har boots i hagen, vilket jag förstår eftersom att det är mycket stenar och träd där men då måste man vara så noga med skötseln! Han har ingrodd skit o lite mugg :/ Skulle det vara min häst skulle han inte ha boots dygnet runt som Lorden, så himla lätt för skav och sen känns Lorden aningen varm och svullen där de sitter. Annars skulle jag se till att bootsen hela tiden är hela, rena och att han är helt ren runt karlederna.
- Han är ju såå tjock! Men rätt lat, så jag förstår att de vill ge honom havre men jag skulle ta bort nästan allt eftersom han har fri tillgång till hösilage och sedan kanske ge honom några nävar Krafft Groov 90 när han är i bättre hull. Framåtbjudningen kommer med ökad styrka och kondition samt minskad mage!
- Jag skulle rida på ett mildare bett, kanske ett gummibett eller ett tjockare tredelat men rida på något skarpare kanske en dag i veckan, bara för att få honom mer lugn men uppmärksam i munnen.
Nu är det ju så svårt att vara nogrann med en häst som går på lösdrift, speciellt eftersom att Elenas dotter tröttnat. Men jag lovar er att efter några månader hos mig skulle den här hästen se såå snygg ut! (Jag är ju expert på att skämma bort mina hästar...)
Kurrilur gläänser! Och är i bra hull för ett fullblod, fick massa beröm från veterinären! Jag är en stolt hästägare till denns pärla :D

Vad är så bra med hoppning?

Jag tycker, om jag får vara så fräck att säga det, att hoppning är mer mångsidigt än dressyr. Du testar din mod, din ridning och din kontroll över hästen i många olika situationer.
Jag vet inte, men jag tror att många hoppryttare tidigare börjar tänka på ordentliga träningsupplägg och hållbarhet och sådant än vad dressyrryttarna gör. Man vet att man måste variera och att det sliter att sitta och harva i ridhuset varenda dag men att låga hinder och bommar inte alls sliter om man gör det mer än en gång i veckan utan snarare hjälper en att få igång hela hästen, motivera den och utveckla dens steg.
Jag vet att jag måste rida mer dressyr och jag vet hur viktigt det är att variera form och ställning samt att ha kontroll på hästen. Jag rider inte alltid hästen i hög form liksom för jag vet att den blir spänd då. Det finns en hel del dressyrryttare som alltid rider runt i tävlingsform och bara tränar på den, tillslut tappar hästen massa ryggmuskler och blir spänd.
Men bäst av allt så älskar jag stämningen och friheten i hoppning! När man har ett sådant flyt att alla språng sitter perfekt och varenda språng ger en kittlande känsla i magen av lycka. Och sen så är det mer att man kämpar och kämpar även om det inte ser superflott och glassigt ut, liksom otippade ekipage kan visa sig jobba superbra tillsammans så de vinner klassen.
Så jag älskar hoppningen på grund av variationen, vi hoppar OCH rider dressyr. Jag menar en bra hopphäst ska minst klara LB dressyr med bra resultat, helst LA. Jag använder mig ibland av bakdelsvändningar/nästan piruetter i omhoppningar ;) Friheten och stämningen är också ett plus!
När man är helt ense om vart man ska, när man är högst upp i ett perfekt språng - då lever jag!

Viktigt att hålla sams

När man står i ett privatstall med flera olika hästar och hästägare så är det väldigt viktigt att man håller sams. Det blir ju så himla tråkigt ifall det är spänd stämning där och sedan kräver ju ett stall mycket arbete och då måste man hjälpas åt.
För mig är det en självklarhet att sopa efter mig i ryktspiltan och se till så att det inte är stopp i avloppen efter att jag använt spolspiltan eller tvättmaskinen. Jag försöker alltid att hålla så bra koll som möjligt på passen så att jag aldrig missar något och hjälper gärna till om någon har problem.
Det är ju så himla viktigt att man kan lite på de andra i stallet, tycker inte ni det? Det är ju inte kul att sitta och undra ifall ens häst kommer få mat eller inte, om den kommer in eller inte och det är inte heller kul att behöva tillbringa en halvtimme till att rensa skit ur avloppen därför att den som var där innan sket i det. Då blir man ju bara stressad och sur! Därför är det viktigt att alla ser till att man utför sina egna uppgifter, är nogrann och hjälper varandra.
Min tränare har nyligen fått två hästar skadade på grund av att folk lämnat dem ute i hagen. Det är sånt som bara inte får hända! Man måste kunna lita på att hästen inte blir lämnad ensam långt borta när de andra hästarna står inne och äter... Så nu har hennes egna häst en ordentlig sträckning och kommer inte att vara igång för än typ i juni. Den andra har slitit upp hoven och kommer vara igång till juni/juli tror jag. Ni kan ju tänka er vad det gör för stämningen i stallet?
För jag brukar tänka alla hästarna som min egen, skulle jag lämna min egen häst där ute? Nej, då tar jag in den där hästen då. Skulle inte jag vilja att andra ger min häst mat ifall jag missade en höpåse? Jo men klart jag ger en till den där hästen då! Hästarnas bästa kommer först, låångt före lata och otrevliga människor ;)

Därför ska du inte ha bråttom

I vår ålder är det lätt att man hamnar där. Man börjar satsa, och helt plötsligt måste man klättra i klasser hela tiden och om det inte funkar med häst eller tränare så byter man. Man har bråttom att komma uppåt toppen helt enkelt.
Jag tror så här, fast ni kanske inte håller med mig...
Att varje erfarenhet är en bit på vägen och det finns något att lära sig av ALLA situationer! Jag menar att vi alla har svackor då och då, det är bara att acceptera men man lär sig av dem också. Man lär sig hur man ska ta sig upp igen om inte annat.
En gammal tränare sa till mig att stanna länge i varje klass. Stanna så länge att det känns enkelt och du börjar tröttna på alla rosetter... Så ska det kännas liksom! Barnsligt enkelt så att man förtjänar och verkligen kan känna att man har en bra grund inför nästa klass. Det är ju svårt att känna så ifall man slarvade igenom den förra.
Om du och hästen redan har tävlat de där klasserna förut, ja men fine då kan man ju avancera snabbare! Men när du ändå inte försörjer dig genom att rida är det faktiskt inte bråttom upp i stora klasser. Det du vill göra nu är att bli tillräckligt bra för att kunna jobba med detta, och de färdigheterna får du genom alla erfarenheter du kan få.
Genom att rida igång en häst från konvalescens, genom att rida perfekta rundor på 1m, genom att rida massa olika hästar oavsett hur tröga eller spända de är: ju svårare ju bättre! Det kommer du ha nytta av sen.
Så, tills jag känner mig tillräckligt mogen och säker samt har en häst som är redo för de stora klasserna kommer jag inte ha bråttom dit. Jag tänker ta vara på varenda sekund på vägen som gör mig bättre!
Plankan Sekúr lär mig något, varenda ridpass oavsett vad vi gör. Han kräver sjukt mycket arbete, men det kommer jag tacka honom för i framtiden när de flesta hästar känns lätta! ;)

Små sår och fattiga vänner

En kostnad man måste vara beredd på och inte får snåla med när man skaffar häst är veterinärkostnader. När hästen känns annorlunda eller du upptäcker något när du visiterar som du är orolig över är det bäst att ringa veterinären! Även när hästen är frisk så är det bra med regelbundna kollar. Därför att då är det större chans att man kommer före skadan liksom.
Det är bäst att ringa en gång för mycket än en gång för lite. Du vill väl hellre lägga ner ett par hundra här och där på en besiktning än över fem tusen på en behandling, som det tar tid att komma tillbaka efter och du kan inte rida på hästen samt att den har ont!
Men det är ju bara min åsikt.
tacktack för den bilden <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0