Rätt chill dag idag. Hade en lektion, massiv håltimme och sedan diskuterade vi hur vi ska nolla ettorna haha! Jag tycker att vi har en rätt bra idé :)

Efter skolan stack jag och mamma till gymmet. En halvtimme på crosstrainern och sedan alla stora muskelgrupper. Nu är det dags för middag och sedan ska jag ut och rida (hur jag nu ska orka det)!

Sist men inte minst ska jag ta en promenad med mina käre vän Adam, ser fram emot det.

Vet ni vad? Jag har sjukliga problem med min längd.

JAG HATAR DEN. Hela mitt liv har jag haft problem med min längd, när jag var liten ville jag vara lång och nu vill jag bara bli kort. Flera av er måste ha någon sorts liknande problem, eller hur?

Jag älskar klackskor. Jag skulle helst gå med de så ofta jag kunde! Men vet ni? Jag gör det a l d r i g för att jag är rädd för att skrämma bort killarna. Jag blir liksom över 185cm med de flesta snygga klackar, redan då börjar jag ju gå om flera killar i längd. Jag har också dålig hållning, som jag antar kommer med längden.

Flera av mina kompisar som är korta går också dagligen med höga klackar för att bli längre. Det gillar jag inte heller, eftersom flera av dem helst skulle slänge på sig ett par convers och har problem med hälsenorna.

Jag har börjat ändra attityd dock. VADFAN ska jag bry mig om vad folk tycker? Jag låter mig själv vara lång och "se ner" (ursäkta ordvitsen) på de som känner sig hotade av min längd. Jag går med mina snygga heels, jag rätar på ryggen och känner mig stolt för att jag är den jag är och är inte beroende av att alla ska gilla mig. Jag gillar utsikten där uppifrån!!!

Och ni korta tjejer, släng på er ett par flats och ROCKA KORRIDORERNA! Jag tycker att det är sjukt vackert att vara kort, och jag är sjukt avundsjuk på er. Låt eran personlighet fylla de centimeter eran längd inte tar. Det är ändå ni korta tjejer som killarna lättast fallar för, enjoy ;) Och anyways, varför bry sig om dom? Ha kul, spring runt, låt inte ert liv begränsar av vad ni har på era fötter.

Det är förjävla jobbigt. Men det har gått ganska bra för mig nu, så jag tänkte dela med mig av lite tips på hur man ska klara sig bra när hästen är skadad och ska sättas igång.

- Ha ett bra team. Jag skulle inte klarat mig utan min tränare, min hovslagare, min veterinär och min mamma. Min mamma har tagit hand om Kurre de dagar det varit jobbigast, så jag har inte behövt ta allt själv. Vi har turats om med medicineringar och så. Vi har sjukt bra kontakt med vår veterinär, vi har känt henne och nästan uteslutande använt henne sedan jag först fick min första ponny så hon känner oss och hästen och jag litar på henne. Hon jobbar vid SLU och har många duktiga kollegor hon kan rådfråga, de är ofta specialiserade på olika saker där. Hon kommer ofta ut till stallet och kollar honom och hjälper oss med foder och träningsupplägg. Det är helt grymt, att hon kan komma till oss så ofta! När det kommer till hovslagaren då, jag känner mig oftast säkrast på hästens form om jag har ett utlåtande från hovslagaren också. Han märker ofta om Kurre mår bra på hur hans hovar ser ut, o ser så att han har hela hovar utan bölder så att det bekymmret är ur världen! Sist har vi min tränare, som rider honom ibland och kan känna själv om han känns som normalt. Jag har två tränare hemma, två systrar som jag tränat för i över 5 år. Jag tycker att det är viktigt att man känner de runt om sig o litar på dem!

- Ha bra rutiner. Jag spolar t.ex. Kurres ben så ofta jag kan efter ridpassen för att dra ner inflammationer och han står med back-on-track paddar på natten för att läka hans slitna, gamla ben. Jag masserar hans rygg regelbundet, är noga med uppvärmning och nedtrappning samt rider alltid med skydd. Även om skillnaden det gör är liten tycker jag att en liten skillnad fortfarande räknas.

- Ha inte bråttom. Det är största boven! Ta hellre en ordentlig vila med en försiktig igångsättning än behöva ta massor av småvilor hela tiden... Och deppa inte ihop, tänk inte på vad ni inte kan göra utan vad ni KAN göra! Stick ut på en joggingtur med hästen vid hand, trava bommar, öva på formen jättemycket, klättra... Gör vad ni kan! T.ex. nu när Kurre inte får hoppa mycket så råsatsar jag på hans muskler som annars får lika mycket fokus som det tekniska kring hoppningen. Och jag rider ut mer än någonsin, helt underbart!

- Försök att rida en annan häst också. Ofta finns det någon snäll själ i närheten som vill låna ut sin häst till dig ibland, eller någon som behöver hjälp med en medryttare. Annars finns det ofta lediga platser på ridskolan där man kan hoppa in! Om man håller igång sin ridning på en annan häst är det lättare att behålla gnistan, tålamodet och att sedan tagga till för att kämpa med sin egen häst.

Vi hade Marie, vår veterinär, i stallet för ett par dagar sedan. Kurre är ungefär "lika halt" som förra gången alltså hon kan se det lite på hårt underlag. Men eftersom vi ökat belastningen och han inte blivit VÄRRE så tycker hon att det är ett bra tecken. Vi ska ge honom antiinflammatoriskt i några dagar nu, och fortsätta med samma intensitet på ridningen och när den behandlingen är klar så ska vi öka lite till! Jag har inte särskilt bråttom, vet att han är i helt okej form för lätta klasser ändå :)

Jag klippte Kurres man för ett par dagar sen, men såg igår att det som vanligt ramlat fram lite som jag missat så ska trimma den igen! Jag brukar alltid räkna med att behöva klippa två gånger, det är lätt att den ser lite annorlunda ut efter någon dag.

Hörde i alla fall att några i stallet funderar på att anställa mig för att klippa deras hästars manar haha. Inte mig emot, tycker att det är superroligt! Men det är rätt lätt att klippa Kurre, hans man är ju ideal för tävlingsmänniskor eftersom den är så glansig och precis lagom tunn.

Tjenixen,

Här är en av de provridningar vi filmade som jag har på min dator. Hästen är efter Dragon och ett tag stod det faktiskt på att det var honom vi skulle köpa. Ni kan ju se på honom att han och Kurre har rätt lik kroppsform, de är båda höga i halsen liksom. Den här har ju dock mer massa och var mjukare i kroppen. Så varför vart det inte honom? Jag vet inte, det var något hos Kurre som jag fastnade för. Någon gnista eller något, vi klickade helt enkelt. Den här var trevligare och lättare att rida men jag tyckte väl att han var "för snäll", typ lite opersonlig eftersom jag alltid faller för någon sorts problemhästar...

Sen tyckte jag att Kurre var roligare att se på, även om han ser ut som en älg :D Han har gnistan i ögonen.

Jag vet att det fortfarande är en del som läser min blogg, de gånger jag lyckas uppdatera. Flowet på hästfronten har varit lite lågt, inspirationen räcker liksom inte till. Men jag känner för att öppna upp mig så mycket mer här och ta ett steg bort från hästidén. Jag kör på att dela med mig av allt intressant som händer mig, så blir det lite mer aktivt här! Och det är lite tyst från er på senaste tiden, så jag skulle uppskatta om ni kom med lite kritik eller nåt sånt. I miss you guys!

Red ut till en äng inte så långt bort ifrån mitt stall. Tog bara en liten omväg till vår "hoppstig" där det ligger framme cirka 50cm höga travar trädstammar som man kan hoppa över, Kurre tyckte att det var superkul! På ängen blev han kanske lite väl taggad och for runt, baklänges, i sidled och framlänges men jag satte mig bara lugnt ner och väntade ut honom.

När hästen är stressad tycker jag att det är viktigt att vara en stadig ledare och fortsätta att hålla sig cool på ryggen. Fokusera på din balans och på vart du ska, inte på negativ energi eller oro. Ska du fram? Tänk fram, tänk inte "vafaaaaan....". 

När jag fick honom framåt så var han SÅ FIN! Gaaah, när den hästen väl får bakbena under sig är han ju som en pegasus! Måste få mer energi i honom på dressyrbanan, det är amazing att rida honom när man bara behöver luta sig bakåt och fokusera på en mjuk kontakt i handen. Man kan rida honom nästan enbart för sätet då.

Man kan ju förstå att det är lite mycket att kolla på inne i en utsmyckad hoppbana med speaker, musik och jublande publik och sen massa folk som springer omkring. Eller så undrade Briar om Jan inte tänkte sadla om honom till hopphäst? Han brukade ändå ha talangen, sägs det.

När jag kommer hem ska jag visa några av de andra hästarna som jag kollade på samtidigt som Sekúr, så ska ni få se vilka det skulle ha kunnat blivit!

Undrar vart jag skulle varit då, vad jag skulle kunna, vilka klasser jag skulle rida... ångrar jag mig?

Jag har varit borta på Mallis i en vecka, så himla skönt och nu är jag äntligen lite brun!!! Men ska nu ut till Kurre och rida för första gången sedan förra fredagen! Ojojoj, kanske inte kommer ihåg hur man gör...?

Säkert ingen fara, men det regnar ute så jag tänkte skynda satan med alla stallsysslor innan jag laddar för en riktig uteritt!! Mjukt och fint i marken, så det kan bli lite galopp. Tjoho :D Kurre kommer säkert bli superglad, det var länge sen vi kunde dra ut på en riktig uteritt, och leka lite vilda.

Jag älskar att rida ut på Kurre. Han har sånt tryck då, det är verkligen en häst att rida. Han ska kolla på det ena och det andra och har en hel del nerver, så man måste övertyga honom men när man har kontroll över honom så är det häftigt! Mamma och han kommer inte alls överens ute, så hon har lämntat den delen till mig. Med henne kan han backa, snurra runt och studsa så hon faktiskt har åkt av... Men jag tror att det är för att hon är rädd och för liten för honom. Mina ben når ju runt honom, så när han håller på så behöver jag bara sätta mig ner och rama in honom så lugnar han sig, jag tappar aldrig balansen på honom. Så min Pålle och jag är bra buddies :D